söndag 2 mars 2008

Etiska regler för press, radio och TV

Som journalist bör man ha bra koll på de etiska reglerna. "Hör båda sidor" tycker jag är en av de viktigaste etiska reglerna för press, radio och TV. Denna regel säger följande:

"13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld." samt "14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas."

Journalister får dagligen tips och pressmeddelanden från enskilda personer och organisationer som vill påverka innehållet i medierna. Jag anser däför att det är extra viktigt att ta reda på så mycket fakta som möjligt om det man ska uppmärksamma och inte bara rapportera det som framkommer i till exempel pressmeddelandet. Även om man väljer att lägga större fokus på en av parterna i en viss fråga, är det relevant att poängtera att det finns fler åsikter och allra helst även återge någon kommentar som speglar den motsatta ståndpunkten.

I den senaste kurs-uppgiften, då vi kunde välja att skriva en nyhetsartikel utifrån en rättgång, var det bra att ha punkt 14 under "Hör båda sidor" i åtanke.

Ett verkligt ärende som Pressens Opinionsnämnd har granskat och som kan kopplas till punkt 13, är "Klander för ensidigt reportage om familjetragedi". Enligt Pressens Opinionsnämnd har tidningen Världen idag inte följt den etiska regeln som bland annat säger att medierna ska sträva efter att återge alla parters ståndpunkter. Personligen tycker jag att det är en oerhört knivig situation som Världen idag har ställts inför då de skulle rapportera om den aktuella familjen. Utifrån ärendets beskrivning tycker jag att det var rätt av tidningen att skriva om fallet, men att de har gjort fel om de inte har försökt få kontakt med mamman innan publiceringen. Om det stämmer att Världen idag har struntat i att höra mammans version håller jag med om att tidningen har åsidosatt god publicistisk sed.

//AO

3 kommentarer:

Malte Melvin sa...

Vilket bra och illustrativt fall du valt utifrån vår blogguppgift. Och ditt val är bra utifrån den pressetiska regel du valt att fokusera på.
Fallet visar på svårigheterna att i mycket känsliga fall göra så att alla sidor får tala. Det visar också hur svårt det kan vara för journalisterna att välja bort "godbitar" som hemskt gärna vill hänga med i artikeln, såsom faxet från barnen med deras utsago.
När det är så grova anklagelser och barn inblandade blir det sammantaget så oerhört tragiskt hur man än vänder och vrider på fallet. Kanske måste man se det som ett tredimensionellt objekt och belysa det från olika infallsvinklar utifrån de olika personer som ingår.
Det blir också tydligt att diffusa och vaga uppgifter inte ska förekomma i den här typen av fall, bara det som är korrekt.
Intressant skrivet!
/madde s

Lisa sa...

Jag håller verkligen med om att tidningen åsidosatt god publicistisk sed i detta fall som du beskriver. Hade själv tänkt skriva om det. En förfärlig historia.Det är svårt när bägge sidor inte tycker att de kommer till tals lika mycket. Mamman tycker hon blivit orättvist behandlad. Det är inte lätt för tidningen heller, hur man än vänder sig har man rumpan bak. Man måste naturligtvis vara jätteförsiktig med vad som sägs och skrivs eftersom barn är inblandade och deras framtid står på spel.De har blivit tillräckligt uthängda Ett svårt fall. Hälsningar Lise-Lotte Gill

Lisa sa...

En förfärlig historia. Är det sant som mamman påstår att hon inte fått komma till tals, då har tidningen gjort fel. Sådana här fall är svåra både för de som är inblandade och för tidningen. Det klart att en sådan här historia måste komma i dagen, men med yttersta försiktighet när barnen är inblandade. De har lidit tillräckligt som det är; Å andra sidan tycker jag att tidningen hade väldigt mycket kött på benen i det här fallet. Hälsningar Lise-Lotte Gill