Journalistik förpackad i skönlitterära ord

"Journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact". Så beskriver Marc Weingarten begreppet new journalism. Personligen älskar jag böcker med denna typ av stil, det vill säga böcker baserade på verkliga fakta men berättade på ett skönlitterärt sätt. Ett bra exempel på en sådan bok är Bokhandlaren i Kabul, skriven av Åsne Seierstad.

Genom att på ett rakt men samtidigt levande och detaljerat sätt skriva om en familj i Afghanistan innan och efter talibanernas fall, berättar hon om en hel kultur. Genom att skildra sina upplevelser under sin tid hemma hos Sultan Khans familj, rapporterar hon om religion, politik, arbete och familjeförhållanden i ett land som har brytits ned av krig och förtryck. Genom att beskriva en enstaka människas vardag belyser hon en för oss väldigt främmande värld. Läs detta så förstår ni vad jag menar:

" I Peshawar sitter Sharifa, den avdankade hustrun, och har ingen ro. Hon vet att sultan ska komma endera dan, men han ger aldrig något ordentligt besked om när han åker från kabul, så Sharifa väntar honom var timme dagar i sträck. Varje måltid görs i ordning ifall mannen skulle dyka upp. En extra fet kyckling, spenaten som han tycker så mycket om, den gröna hemlagade chilisåsen. Rena nystrukna kläder ligger på sängen. Posten ligger ordentligt i en låda. Timmarna går. Kycklingen stoppas undan igen, spenaten kan värmas och chilisåsen sätts in i skåpet. Sharifa sopar golvet, tvättar gardinerna, torkar bort det evinnerliga dammet. Sätter sig ner, suckar, gråter en skvätt. Inte för att hon saknar honom. Men hon saknar livet hon levde, som hustru till en driftig bokhandlare, respekterad och belevad, som mor till hans söner och dotter. Som den utvalda. Ibland hatar hon honom för att han har förstört hennes liv, för att han har tagit ifrån henne barnen och skämt ut henne inför hela världen. Det är arton år sedan Sultan och Sharifa gifte sig och två år sedan han tog sig en hustru nummer två. Sharifa lever som en frånskild kvinna, men utan den frånskilda kvinnans frihet. Det är fortfarande Sultan som bestämmer över henne. Han har bestämt att hon ska bo i Pakistan, så att hon kan ta hand om huset där han förvarar de värdefullaste böckerna. (... ) Skilsmässa var aldrig något alternativ för Sharifa. Om en kvinna kräver skilsmässa har hon nästan inga rättigheter. Barnen följer mannen, han kan rentav förvägra henne rätten att träffa dem. Hon blir en skam för familjen, ofta utsött, och alla ägodelar tillfaller mannen. Sharifa skulle bli tvungen att flytta hem till en av sina bröder."

Håll med mig om att författaren är skicklig på att lyfta fram det stora genom det lilla. Jag fascineras över att hon på ett så bra sätt lyckas förmedla sina intryck och sitt journalistiskt insamlade material, utan risk för att tråka ut läsaren. När jag köpte boken en varm sommardag för att ha något att läsa under lata semesterdagar, räknade jag inte med att den skulle ge mig så mycket kunskap och intressant rapportering som den faktiskt gjorde.

Det samma gäller Lasermannen, som nog är en av de allra bästa böcker jag har läst. Med fokus på John Ausonius skildrar författaren många olika händelser och företeelser i det svenska samhället. Handlingen varvas av roman-liknande text och mer raka faktauppgifter.

Båda böckerna är absolut mer än läsvärda.

Trevlig helg!