Vad är god journalistik? Det är en stor och svår fråga.
Jag tycker att Bill Kovach och Tom Rosenstiel lyckas täcka frågan bra med boken The Elements of journalism, i vilken de vrider och vänder på olika tankar kring hur en journalist bör arbeta, reflekterar över hur journalisiken kan bidra till en fungerande demokrati och på vilka sätt medierna förväntas vara en nyckel till sann och relevant samhällsinformation. Synd bara att boken är så himla fokuserad på det amerikanska samhället. Det är dock ganska roande (och skrämmande) att läsa om hur okunniga (och ointresserade?) amerikanerna är om(/av) övriga världen, och att det till stor del kan bero på att deras nyhetsintag övervägande kommer från amerikanska tv-sändningar.
Något som jag fastnar för i boken är att det finns en föreställning om att medierna ska vara samhällets spegel. Jag anser liksom författarna att dagens journalister snarare är "selectors" och "editors" än "recorders" av händelser. Lever journalisterna då upp till två av de viktigaste och mest elementära uppdragen de har, att alltid vara sanningsenliga och lojala gentemot medborgarna?
Jag tror att vi behöver sudda ut metaforerna som talar för att journalistiken ska spegla verkligheten och istället tänka på journalistiken som något som ger oss smakprov på hur verkligheten ser ut. Men visst ska vi sträva efter att medierna återger så mycket av verkligheten som möjligt! Som journalist vill jag alltid ha som mål att ge en så sann bild, och därav ett så stort smakprov av världen, som jag har möjlighet till.
Mycket av det som boken tar upp har koppling till de resonemang som Gunnar Nygren och Nick Davies har om att journalistyrket kanske är på "glid". Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är de båda rädda för att verkligheten blir den som de stora mediekonglomeraten serverar oss. Och ju mer man sätter sig in i problematiken kring hur den växande marknadsstyrningen påverkar medieutbudet, desto mer medveten blir man om att makt och girighet alltid är ett stort hot mot journalisternas elementära uppdrag - uppdragen som jag anser ska komma från folket.
/Anna
måndag 26 maj 2008
måndag 5 maj 2008
Blogginlägg D: Är journalistyrket på glid?
Under min gymnasieutbildning i journalistik stod den grävande journalistiken i fokus. Boken ”Tio gyllene regler” skriven av Erik Fichtelius var utbildningens ledstjärna. En riktig journalist var en journalist som vred och vände på minsta sten och som själv var ute i verkligheten och undersökte sanningen.
- Idag finns det många olika typer av journalister och olika journalistiska ideal. Och det är inget fel med det, men tyvärr sysslar många med ompaketering av gammalt material. I takt med att journalistiken blir allt mer marknadsstyrd sker det en de-professionalisering inom yrket, säger Gunnar Nygren som är författaren till boken ”Yrke på glid”.
Enligt forskning gjord i Storbritannien kommer hela 80 procent av det journalistiska inrikesmaterialet från nyhetsbyråer eller pr-byråer. Enbart 12 procent av de artiklar som ingick i forskningen var material som journalisterna själva hade grävt fram. Ändå publiceras det cirka tre gånger så många artiklar som för 20 år sedan. Dessa siffror presenterar Nick Davies i boken ”Flat Earth News”. Han anser att journalistiken är allvarligt sjuk och att den journalistiska logiken har tagits över av den kommersiella logiken.
Jag kan inte påstå att jag blir förvånad när jag hör vad Gunnar Nygren och Nick Davies berättar i radioprogrammet ”Publicerat” i P1. Medierna förmedlar oftast inte hela sanningen, utan snarare delar av sanningen, vilket kan ge publiken en snedvriden bild av verkligheten. Verkligheten blir den som de stora mediekonglomeraten serverar oss. Men trots att jag under min treåriga informationsutbildning har blivit matad med upplysningar om detta, blir jag rädd när jag hör att de flesta journalister tillbringar största delen av sin arbetstid inne på redaktionerna. Att en enskild journalist låter bli att kolla upp sanningshalten i inkommet material, kan enligt Nick Davies leda till att falska uppgifter sprids ut över stora delar av världen. Han kallar fenomenet för den platta jordens nyheter.
Jag tror att det är betydelsefullt att dagens medieutbildningar upplyser studenterna om hur mediekoncernerna växer sig större och att det samtidigt blir färre journalistiska källor som ger ut nyheterna – det vill säga att verkligheten som förmedlas på många sätt härstammar ur ett och samma perspektiv. Kanske kan just det pusha framtidens journalister till att kämpa för att hämta och söka nyhetsmaterial utanför redaktionernas väggar. Med tanke på den ökande tidspressen och kommersiella påverkan förstår jag att det är en stor utmaning för varje enskild journalist, men jag tror ändå att den personliga drivkraften och det egna engagemanget för arbetsuppgifterna spelar stor roll och har en viktig betydelse för medieinnehållet.
- Idag finns det många olika typer av journalister och olika journalistiska ideal. Och det är inget fel med det, men tyvärr sysslar många med ompaketering av gammalt material. I takt med att journalistiken blir allt mer marknadsstyrd sker det en de-professionalisering inom yrket, säger Gunnar Nygren som är författaren till boken ”Yrke på glid”.
Enligt forskning gjord i Storbritannien kommer hela 80 procent av det journalistiska inrikesmaterialet från nyhetsbyråer eller pr-byråer. Enbart 12 procent av de artiklar som ingick i forskningen var material som journalisterna själva hade grävt fram. Ändå publiceras det cirka tre gånger så många artiklar som för 20 år sedan. Dessa siffror presenterar Nick Davies i boken ”Flat Earth News”. Han anser att journalistiken är allvarligt sjuk och att den journalistiska logiken har tagits över av den kommersiella logiken.
Jag kan inte påstå att jag blir förvånad när jag hör vad Gunnar Nygren och Nick Davies berättar i radioprogrammet ”Publicerat” i P1. Medierna förmedlar oftast inte hela sanningen, utan snarare delar av sanningen, vilket kan ge publiken en snedvriden bild av verkligheten. Verkligheten blir den som de stora mediekonglomeraten serverar oss. Men trots att jag under min treåriga informationsutbildning har blivit matad med upplysningar om detta, blir jag rädd när jag hör att de flesta journalister tillbringar största delen av sin arbetstid inne på redaktionerna. Att en enskild journalist låter bli att kolla upp sanningshalten i inkommet material, kan enligt Nick Davies leda till att falska uppgifter sprids ut över stora delar av världen. Han kallar fenomenet för den platta jordens nyheter.
Jag tror att det är betydelsefullt att dagens medieutbildningar upplyser studenterna om hur mediekoncernerna växer sig större och att det samtidigt blir färre journalistiska källor som ger ut nyheterna – det vill säga att verkligheten som förmedlas på många sätt härstammar ur ett och samma perspektiv. Kanske kan just det pusha framtidens journalister till att kämpa för att hämta och söka nyhetsmaterial utanför redaktionernas väggar. Med tanke på den ökande tidspressen och kommersiella påverkan förstår jag att det är en stor utmaning för varje enskild journalist, men jag tror ändå att den personliga drivkraften och det egna engagemanget för arbetsuppgifterna spelar stor roll och har en viktig betydelse för medieinnehållet.
fredag 2 maj 2008
På måndag
Är bortrest över helgen och har ej tillgång till internet. Publicerar min kursuppgift på måndag.
Trevlig helg
Trevlig helg
fredag 4 april 2008
Journalistik förpackad i skönlitterära ord
"Journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact". Så beskriver Marc Weingarten begreppet new journalism. Personligen älskar jag böcker med denna typ av stil, det vill säga böcker baserade på verkliga fakta men berättade på ett skönlitterärt sätt. Ett bra exempel på en sådan bok är Bokhandlaren i Kabul, skriven av Åsne Seierstad.
Genom att på ett rakt men samtidigt levande och detaljerat sätt skriva om en familj i Afghanistan innan och efter talibanernas fall, berättar hon om en hel kultur. Genom att skildra sina upplevelser under sin tid hemma hos Sultan Khans familj, rapporterar hon om religion, politik, arbete och familjeförhållanden i ett land som har brytits ned av krig och förtryck. Genom att beskriva en enstaka människas vardag belyser hon en för oss väldigt främmande värld. Läs detta så förstår ni vad jag menar:
" I Peshawar sitter Sharifa, den avdankade hustrun, och har ingen ro. Hon vet att sultan ska komma endera dan, men han ger aldrig något ordentligt besked om när han åker från kabul, så Sharifa väntar honom var timme dagar i sträck. Varje måltid görs i ordning ifall mannen skulle dyka upp. En extra fet kyckling, spenaten som han tycker så mycket om, den gröna hemlagade chilisåsen. Rena nystrukna kläder ligger på sängen. Posten ligger ordentligt i en låda. Timmarna går. Kycklingen stoppas undan igen, spenaten kan värmas och chilisåsen sätts in i skåpet. Sharifa sopar golvet, tvättar gardinerna, torkar bort det evinnerliga dammet. Sätter sig ner, suckar, gråter en skvätt. Inte för att hon saknar honom. Men hon saknar livet hon levde, som hustru till en driftig bokhandlare, respekterad och belevad, som mor till hans söner och dotter. Som den utvalda. Ibland hatar hon honom för att han har förstört hennes liv, för att han har tagit ifrån henne barnen och skämt ut henne inför hela världen. Det är arton år sedan Sultan och Sharifa gifte sig och två år sedan han tog sig en hustru nummer två. Sharifa lever som en frånskild kvinna, men utan den frånskilda kvinnans frihet. Det är fortfarande Sultan som bestämmer över henne. Han har bestämt att hon ska bo i Pakistan, så att hon kan ta hand om huset där han förvarar de värdefullaste böckerna. (... ) Skilsmässa var aldrig något alternativ för Sharifa. Om en kvinna kräver skilsmässa har hon nästan inga rättigheter. Barnen följer mannen, han kan rentav förvägra henne rätten att träffa dem. Hon blir en skam för familjen, ofta utsött, och alla ägodelar tillfaller mannen. Sharifa skulle bli tvungen att flytta hem till en av sina bröder."
Håll med mig om att författaren är skicklig på att lyfta fram det stora genom det lilla. Jag fascineras över att hon på ett så bra sätt lyckas förmedla sina intryck och sitt journalistiskt insamlade material, utan risk för att tråka ut läsaren. När jag köpte boken en varm sommardag för att ha något att läsa under lata semesterdagar, räknade jag inte med att den skulle ge mig så mycket kunskap och intressant rapportering som den faktiskt gjorde.
Det samma gäller Lasermannen, som nog är en av de allra bästa böcker jag har läst. Med fokus på John Ausonius skildrar författaren många olika händelser och företeelser i det svenska samhället. Handlingen varvas av roman-liknande text och mer raka faktauppgifter.
Båda böckerna är absolut mer än läsvärda.
Trevlig helg!
Genom att på ett rakt men samtidigt levande och detaljerat sätt skriva om en familj i Afghanistan innan och efter talibanernas fall, berättar hon om en hel kultur. Genom att skildra sina upplevelser under sin tid hemma hos Sultan Khans familj, rapporterar hon om religion, politik, arbete och familjeförhållanden i ett land som har brytits ned av krig och förtryck. Genom att beskriva en enstaka människas vardag belyser hon en för oss väldigt främmande värld. Läs detta så förstår ni vad jag menar:
" I Peshawar sitter Sharifa, den avdankade hustrun, och har ingen ro. Hon vet att sultan ska komma endera dan, men han ger aldrig något ordentligt besked om när han åker från kabul, så Sharifa väntar honom var timme dagar i sträck. Varje måltid görs i ordning ifall mannen skulle dyka upp. En extra fet kyckling, spenaten som han tycker så mycket om, den gröna hemlagade chilisåsen. Rena nystrukna kläder ligger på sängen. Posten ligger ordentligt i en låda. Timmarna går. Kycklingen stoppas undan igen, spenaten kan värmas och chilisåsen sätts in i skåpet. Sharifa sopar golvet, tvättar gardinerna, torkar bort det evinnerliga dammet. Sätter sig ner, suckar, gråter en skvätt. Inte för att hon saknar honom. Men hon saknar livet hon levde, som hustru till en driftig bokhandlare, respekterad och belevad, som mor till hans söner och dotter. Som den utvalda. Ibland hatar hon honom för att han har förstört hennes liv, för att han har tagit ifrån henne barnen och skämt ut henne inför hela världen. Det är arton år sedan Sultan och Sharifa gifte sig och två år sedan han tog sig en hustru nummer två. Sharifa lever som en frånskild kvinna, men utan den frånskilda kvinnans frihet. Det är fortfarande Sultan som bestämmer över henne. Han har bestämt att hon ska bo i Pakistan, så att hon kan ta hand om huset där han förvarar de värdefullaste böckerna. (... ) Skilsmässa var aldrig något alternativ för Sharifa. Om en kvinna kräver skilsmässa har hon nästan inga rättigheter. Barnen följer mannen, han kan rentav förvägra henne rätten att träffa dem. Hon blir en skam för familjen, ofta utsött, och alla ägodelar tillfaller mannen. Sharifa skulle bli tvungen att flytta hem till en av sina bröder."
Håll med mig om att författaren är skicklig på att lyfta fram det stora genom det lilla. Jag fascineras över att hon på ett så bra sätt lyckas förmedla sina intryck och sitt journalistiskt insamlade material, utan risk för att tråka ut läsaren. När jag köpte boken en varm sommardag för att ha något att läsa under lata semesterdagar, räknade jag inte med att den skulle ge mig så mycket kunskap och intressant rapportering som den faktiskt gjorde.
Det samma gäller Lasermannen, som nog är en av de allra bästa böcker jag har läst. Med fokus på John Ausonius skildrar författaren många olika händelser och företeelser i det svenska samhället. Handlingen varvas av roman-liknande text och mer raka faktauppgifter.
Båda böckerna är absolut mer än läsvärda.
Trevlig helg!
söndag 2 mars 2008
Etiska regler för press, radio och TV
Som journalist bör man ha bra koll på de etiska reglerna. "Hör båda sidor" tycker jag är en av de viktigaste etiska reglerna för press, radio och TV. Denna regel säger följande:
"13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld." samt "14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas."
Journalister får dagligen tips och pressmeddelanden från enskilda personer och organisationer som vill påverka innehållet i medierna. Jag anser däför att det är extra viktigt att ta reda på så mycket fakta som möjligt om det man ska uppmärksamma och inte bara rapportera det som framkommer i till exempel pressmeddelandet. Även om man väljer att lägga större fokus på en av parterna i en viss fråga, är det relevant att poängtera att det finns fler åsikter och allra helst även återge någon kommentar som speglar den motsatta ståndpunkten.
I den senaste kurs-uppgiften, då vi kunde välja att skriva en nyhetsartikel utifrån en rättgång, var det bra att ha punkt 14 under "Hör båda sidor" i åtanke.
Ett verkligt ärende som Pressens Opinionsnämnd har granskat och som kan kopplas till punkt 13, är "Klander för ensidigt reportage om familjetragedi". Enligt Pressens Opinionsnämnd har tidningen Världen idag inte följt den etiska regeln som bland annat säger att medierna ska sträva efter att återge alla parters ståndpunkter. Personligen tycker jag att det är en oerhört knivig situation som Världen idag har ställts inför då de skulle rapportera om den aktuella familjen. Utifrån ärendets beskrivning tycker jag att det var rätt av tidningen att skriva om fallet, men att de har gjort fel om de inte har försökt få kontakt med mamman innan publiceringen. Om det stämmer att Världen idag har struntat i att höra mammans version håller jag med om att tidningen har åsidosatt god publicistisk sed.
//AO
"13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld." samt "14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas."
Journalister får dagligen tips och pressmeddelanden från enskilda personer och organisationer som vill påverka innehållet i medierna. Jag anser däför att det är extra viktigt att ta reda på så mycket fakta som möjligt om det man ska uppmärksamma och inte bara rapportera det som framkommer i till exempel pressmeddelandet. Även om man väljer att lägga större fokus på en av parterna i en viss fråga, är det relevant att poängtera att det finns fler åsikter och allra helst även återge någon kommentar som speglar den motsatta ståndpunkten.
I den senaste kurs-uppgiften, då vi kunde välja att skriva en nyhetsartikel utifrån en rättgång, var det bra att ha punkt 14 under "Hör båda sidor" i åtanke.
Ett verkligt ärende som Pressens Opinionsnämnd har granskat och som kan kopplas till punkt 13, är "Klander för ensidigt reportage om familjetragedi". Enligt Pressens Opinionsnämnd har tidningen Världen idag inte följt den etiska regeln som bland annat säger att medierna ska sträva efter att återge alla parters ståndpunkter. Personligen tycker jag att det är en oerhört knivig situation som Världen idag har ställts inför då de skulle rapportera om den aktuella familjen. Utifrån ärendets beskrivning tycker jag att det var rätt av tidningen att skriva om fallet, men att de har gjort fel om de inte har försökt få kontakt med mamman innan publiceringen. Om det stämmer att Världen idag har struntat i att höra mammans version håller jag med om att tidningen har åsidosatt god publicistisk sed.
//AO
onsdag 20 februari 2008
Rättegång
I journalistiken ingår att vi ska skriva en nyhetsartikel utifrån en rättegång. Jag var på en sådan idag och sitter nu och funderar på hur jag ska omvandla det jag fick reda på till en artikel. Känns svårt eftersom domen avgörs först om två veckor.
I vilket fall som helst var det intressant att se hur en rättegång kan gå till.
/AO
I vilket fall som helst var det intressant att se hur en rättegång kan gå till.
/AO
torsdag 14 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
